Paloma

Jag kan inte sova:/ Gick o la mig i sängen med sen brast allt ihop.

Jag är såå arg nu mer arg en ledsen faktiskt. Men vissa saker kan man bara inte hjälpa, eller hur?
Det känns så rätt men ändå så fel på samma gång. Jag är världens lyckligaste och världens ledsnaste människa på jorden för tillfället.

En person som jag tyckte så mkt om som fick mig att skratta och som jag berättade massa saker för. Han sa att han jag kunde lita på honom. Vi gjorde saker, du var lite annorlunda men du var en kul person. Jag vet inte vad man ska säga att du försökta göra. På ett sätt kunde jag förstå att det var ngt som inte hela tiden var så ironiskt när jag var med dig. kändes fel! När du insåg vad jag höll på med och vad mina ögon kollade blev allt annorlunda mellan oss.
Jag vet att du blev arg, fast jag fråga så sa du inte sanning, men det stod skrivet över hela dig. Du sa saker som jag gick på för att jag inte skulle bry mig."IDIOT" skrivit över hela mig...

Du visste mkt väl vad jag hade i mitt ♥ och varje gång du såg det ville du inte veta av det. Jag var glad. DET SÅG DU SJÄLV, kunde du inte bara låta de va?... ne det va precis det du inte kunde. Jag ville inte vara taskig och säga att det inte var sant när du frågade hur det egentligen låg till. Du vet själv vad du sa, du ljög där med...

När vi väl kommit så långt att det kändes som att de var ngt på riktigt så drog du ner allt på noll. Du fick veta sanningen, och den gjorde ont. Jag ville på ett sätt att du skulle få reda men ändå så ville jag inte. Du sa även där ngt som inte va snällt, mot både mig och ♥. Jag bad dig snällt och du LOVADE. Du va smart och jag gick på det med, även nu stod det "IDIOT" över mig, tack...  du visste. Med tanke på att jag kunde ha gjort mer och löst det själv så känner jag mig ännu mer som en idiot.
När vi hade chansen så kunde vi inte göra ngt, sen blev det försent att försöka göra ngnting.

Du sa hejdå kramade mig och log. Jag gjorde samma sak för att de skulle se bra ut inför alla andra runt omkring. Du visste hur ledsen jag var. För första gången kunde jag inte läsa av dig om du njöt av situationen eller om du skämdes. De är jag rätt glad över faktiskt.

De gör ont. Vill bara att du ska veta det. 

                                                                                                                                                                     
Jag behövde få ut mina känslor, inget mer.
Vill inte verka less men det är lättare att få ut den biten genom att skriva det här.
Jag skrev inga namn eller så, för jag tycker inte det behövdes. Om ni undrar vad allt det här är om så får ni fråga så bestämmer jag vilka personer jag berättar för.

Förlåt